sesesebastian

Att fylla ett helt vitt papper med text är inte det lättaste. Men jag ska försöka. Jag ska försöka förklara.

Vi tänker oss en fotbollsplan. Den är grön, rikligt vattnad. Vi tänker oss att någon har fixat upp en scen. En stor. Instrumenten är på plats, likaså bandet. Hela fotbollsplanen har fyllts med folk.

Det är mycket folk, svårt att tränga sig igenom allihop. Men du vill ändå se.

Högst upp på scenen, i taket av scenen, hänger en stor tv-skärm. På den står det endast: Victor Pettersson

En liten tjej går fram på scenen. Hon håller en större tjej i handen. Den lilla flickan ler.

Nu ser du mig, lyfta upp henne på en pall. Jag sätter mig bredvid. Med gitarren i handen.

Jag tar micken. Förklarar för publiken att detta är Wilma, 3år, som är Victors lillasyster och hon vill sjunga en sång. Och ingen säger något. Hon liknar sin bror, mer än någon annan gör. Hon har hans busiga leende och samma ljus och glans i ögonen. Ett bildspel kommer fram på skärmen. Bilder på honom, familjen, oss tillsammans. Massa skratt.

Nu ska hon sjunga. Hon har valt låt helt själv. Bä bä vita lamm.

Hennes röst är klar, fin och ren. Inte som en vanlig 3åring. Hon har fått det efter sin bror.

Hon sjunger, jag spelar. Och det är tjockt i halsen på mig.

Publiken gråter, några av dom. Speciellt tanten, som var granne. Och hon på ICA. Resten tittar bara och minns hur Victor brukade sjunga den låten för henne.

Publiken klappar och hon har sjungit klart.

En rörd mamma kommer upp på scen. Hon pratar i 30min om hur mycket detta betyder för hennes familj.. Och hur mycket vi alla saknar Victor.

Det är i den här stunden jag får svårt att andas. Den här familjen var allt. Den familjen som alla tittade när dom var ute, den perfekta familjen. Nöjda och glada barn.

Den familjen jag kunde komma hem till och verkligen känna mig hemma.

Resten av tiden kommer jag inte ihåg speciellt mycket av. Vi sjöng för honom.

Allt var en dimma då.

Jag ser fortfarande ditt lekfulla ansikte och jag hör ditt skratt. Du finns här hos oss på något sätt.

Vi allihop hoppas att du har det bra nu. Pojkar gråter inte, men vi, dina bästa kompisar, gråter floder som du ska segla på. Segla till ett bättre ställe Victor. Du trivdes inte här.

Jag saknar dig mycket, mer än någon kan ana.

Vi älskar dig!

Sov gott Victor Pettersson <3